Juli 11/7 2025, åter till Hunö och museumbesök på Flatholmen.

Vi återvänder till Hunö, vi träffar våra vänner här, vi har det bra. Lugnet lägger sig, jag börjar yoga igen vilket säkert är bra för mitt oroliga hjärta. Jag höjer dosen sakta på min betablockare och det verkar ha effekt. Vi bestämmer oss för att göra en utflykt till museet på Flatholmen, som vi alltid hört talas om men aldrig besökt. 

Nu är det dags, jag ringer Åke på Flatholmen, Åkes transportservice, och bokar in oss den 11 juli. Det går bra, säger Åke, kommer ni från Hunö, ni är så välkomna, lördag kl 11. Lisbeth och Åke på Skavdö vill gärna följa med.

Vi närmar oss Flatholmen, Åke väntar på bryggan, en trygg man i 80-årsåldern, som har bott här med sin Siv i nästan hela sitt långa liv. Han är bofast på ön, som är ca 350 meter i omkrets (kan den vara så liten?). Den rymmer Åkes och Siv lite "orediga" bostad, Flatholmens museum, en fin samlingslokal, som kan hyras och ca 9 mycket prydliga sommarbostäder. Det finns 5, eller var det kanske 3 bofasta på ön. 

Åke, tillsammans med vår Åke, Stefan och jag.

På väg upp mot museet.

Besök vårt Skärgårdsmuseum på Flatholmen och upplev hur det var förr i tiden. Det är alltid öppet när vi är hemma. Ring 070 5306917, Siv och Åke Nilsson
En sån underbar text, så härligt att vi alltid är välkomna. Åke guidade oss troget genom hela vårt långa besök, tack Åke, så trevligt det var!

Här hittar vi också en CD Skärgårdsliv, som handlar om människorna i bygden och deras dialekt. Här är våran Lisbeth med, pratar och berättar och kanske spelar hon lite dragspel också.

Radioapparater var en del av livet för i tiden

En spark, en skrinda, besmanvågar att väga fisk och ål med...

Telefoner i mängd, kommunikation var viktigt när isen varken bar eller brast.

Mopeder, tändkulemotorer, motorsågar, allt man behöver på land, behöver man i skärgården.

Ett stiligt gökur har hittat sin plats i museet. Osäkert om pippin hoppar ut och gör ett koko, men fint och blankt var det.

Fartyget Morgana gjorde många transportfärder längs Sveriges östra kust. Sivs pappa och Siv gjorde många resor tillsammans. Siv var hjälpreda och hoppiland kalle.

Sista historien om Morgana. Åren går, båten blir skrotfärdig och på olika sätt försökte man skicka båten till de sälla jaktmarkerna. Till slut så sa man, vi eldar upp den ute på havet. Och vad hände - se ovan "Nya ägarna försökte elda upp skutan, då dök en ubåt upp och släckte elden!
En sån otrolig historia, var kom ubåten ifrån, vem ägde den, var det ryssen som kom??

Vilken fin dag vi hade, så roligt att se människors livsverk på en liten ö i skärgårdens utkant.

Vi tar oss ner till hamnen, vi tackar Åke för ett fint besök och hälsar både på Siv och deras snälla hund, en Golden Retriver på vägen ner. Vi hoppar i båten och ger oss iväg mot restaurangen på Östra Skälö och äter en god lördagslunch i strålande vackert väder.