Svenskgruppen hälsar på hos Emily`s Play School.

Den 25/11 har vi samlat ihop 15 av våra golfkompisar för att besöka Emily´s Play School. Fredagsgolfens sponsorpengar har i ett antal år till viss del gått till Emily och hennes förskolegrupp. Förutom att det är roligt att göra ett besök så känns det ju också bra att se vart pengarna går. 

Summan är ganska stor, R30 000 år 2024 och den går till barnens mat. För att kunna lära måste man ju ha mat i magen, eller hur? Vi samlas på P-platsen på Vergelegen Plein, tränger in oss i 4 bilar och åker sen i samlad trupp till Sir Lowry´s Pass Village, där skolan ligger.

Det är en fin liten skola men omgiven av många shacks, alltså boenden ihopsatta av diverse löst virke och annat material. Närmast skolan ligger en Shabeen, en pub där man serverar hemmabrygd öl. Stundtals kan det vara ganska oroligt där. 

Emily tar emot i dörren och hälsar oss välkomna. Vi visas runt i de tre klassrummen, i samlingssalen, där man också äter och på lekplatsen. 65-70 barn går i skolan, en lärare + en assistent i varje klass, en kock och en trädgårds kille och så Emily, som är "principal" och ansvarig för driften av skolan.

Vi börjar i mellanklassen, 3-4 år. Dom har pysselstund när vi kommer. Montessorimetoden tillämpas. Leksakerna är pedagogiska men nog så slitna. 

Alla barnen sjunger en sång. Sen skulle vi sjunga en sång men vi hade nog tränat för lite. Barnen var mycket duktigare och så nöjda med det..

Barnen är vana vid besök men kanske inte så många som vi åt gången. Lite blyg blir man då.

Dagliga rutiner, å, så viktigt, alla behöver ha tryggheten av bra rutiner hela dagen. Vet man vad som ska hända härnäst, så skapar det också trygghet. 

Nu är vi inne hos dom 2-3 åringarna. Anders tycker att det är kul att träffa dessa små barn, som alltför ofta lever ett tufft liv. Emily berättar att det är viktigt att hålla en mjuk, varm, vänlig och kärleksfull ton i skolan. Allt för att skapa trygghet.  

Dom stora barnen, har precis kommit tillbaka från polisstationen, dit dom hade bjudits in för att vara med på en sångstund. Säkert är det bra med goda relationer på alla håll, speciellt i en tuff värld.

Kocken, en viktig person, som lagar lunch i stora grytor till barnen varje dag. 

Emily gör ett fantastiskt jobb. Hon gör sitt absolut bästa att hålla ihop verksamheten på en mycket liten budget. Lönerna är små, pengarna räcker inte att betala skäliga löner. Men trots det måste man ge barnen en bra grund att stå på inför nästa steg, då man börja i Primary school. Man ska vara socialt förberedd, veta hur en grupp fungerar, kunna sitta stilla, arbeta koncentrerat och mycket mera.

Vi hade tagit med oss vattenmelon, det tycker alla barnen är jättegott

Mums!

Gänget som hälsade på! Tack Emily, för att vi fick komma allihopa!

Oktober 31, Halloweenfest Dubai.

Halloween är en stor grej i många länder. Inte här i Sydafrika men hemma i Sverige är det många som sätter ut pumpor med ljus, fixar spindelnät och annat bus. Men alla barnbarnen i Stockholm har nu blivit så stora så dom går inte runt och säger Bus eller Godis längre. Nästan alla säger förstås godis och så får man godis eller en peng. Säger man Bus riskerar man att få ett rått ägg kastat mot sin dörr, såpa på uppfarten till huset eller annat busigt...

Men i Dubai är det högsäsong i Miriams och Peters hus för bus eller godis eller trick or treat. Dom var till och med på Halloweenfest.

Men först var man tvungen att handla Halloween kläder, säkert tufft göra! Men det gick ju bra, se bara ... 

Vilhelmina i ny Halloween klänning, så fin!

Två tjejer till i nya klänningar, så fina också!

Vienna o Valeria med kompis, så laddade för kalas!

Snyggaste mamman och pappan absolut!!

Tjejkvartetten Lindholm, finast i Dubai!

Kalaset är slut och så sitter ni här och ska läsa bok och så hittar Vienna en ödla? Eller är det nåt annat litet djur? Vilhelmina är med och ska läsa bok också.

Hej söta Vilda o Lisa, denna bild kom från Åre den 31/10, alltså Halloweendagen, så lugnt och fint ni har det där uppe just denna dagen. Så mysigt att se er och Vilda, nu måste jag få veta, har du stickat eller kanske virkat din fina mössa själv? Massa kramar från mamma/mormor

25/10 2024 Imibala Golf day.

Dags för Imibalas Imibala Golf Day. En stor dag med mycket fina priser och med en häftig auktion, som samlar in mycket pengar, vilket oavkortat går till barnen.

Stefan och Imibalas Theo busar till det. Vi har nyss hämtat kraft genom att inmundiga kaffe och god macka. Snart dags för start.

Gänget som spelar, Stefan, Ulf, Pia och jag. Men kan ni gissa vad som hände? Det gick ju inte så där jättebra att spela, vi hade ju bara varit i Sydafrika en vecka. Så vid prisutdelningen så lutade vi oss tillbaka i godan ro men plötsligt hörde vi våra namn ropas upp! Vi hade fått Jumbopriset i lag! Fast lite "oj, så pinsamt" men sen, det går ju bra - nån ska ju vara sist! Jumbopriset var iallafall 4 fina färgglada elefanter i keramik, vi tackar så mycket!

Dagens höjdpunkt, uppträdande av Imibalas dansgrupp, så duktiga! Här nedan kommer flera bilder.

Härligt, vilken fest och vilken glädje!

Vi har ätit en god middag, nu är det dags för auktion. Många fina object såldes för en rundlig summa. Men detta är ett object, en leopardkavaj, som satt på vår vän Orvars kropp tills för 5 minuter sedan. Någon sa till Orvar: Du har en fantastisk leopardkavaj på dig. Jag skulle vilja köpa den, kan du tänka dig att auktionera ut den? Javisst sa Orvar och den såldes direkt till en rätt så kraftig herre, som skulle haft stora svårigheter att pressa in sin kropp i denna kavaj.

Men se, den något runde mannen sa, jag tänkte vi kunde auktionera ut denna kavaj en gång till. Sagt och gjort, ny budgivning och denne, något nättare kille var på hugget och fick sig en ny kavaj. 

Tusen tack sa han till vår vän Orvar. Härligt sa Orvar, nu har jag bidragit väl till Imibalas kassa, kan det ha blivit R5000 eller kanske det dubbla? Sammanlagt fick Imibala in R 486000 denna kväll. Theo och alla var mycket nöjda!

Oktober 16 2024, åter på Bergabo.

 Så trevligt, åter i Schapenberg igen. Allt är sig likt. Allt är fint förutom att poolen var eländigt eftersatt, grön och inte så vacker. Men det går ju att åtgärda. 

Men för övrigt var det var ju så fint och prunkande. Det hade regnat ganska rikligt under vintern. Jag tog mig en rundtur i Schapenberg, se bara så mycket blommor. Fåglar kvittrar överallt. Härligt att vara här igen.

Men först måste vi ta oss en titt på vår fantastiska solnedgång med Strands skyline i bakgrunden.

Och så utsikten mot Helderberg från Bergabos poolside.

Blommande buskar i mängd.

Den gamla fiskdammen, som nu blivit fylld med gröna växter och blommor.

Blyga rosa blommor.

Praktfull lavendel i mängd.

Vi träffade så sakteliga lite vänner också. Lars-Göran och Christina och så Babs och Sven-Åke får representera vännerna. Så kul att ses igen.

Tror vi är hemma hos L-G och Christina

Ute på vift med Babs och Sven

Göteborg i oktober 3-4/10 2024.

Den 3/10 har Lisebergsteatern och Göteborg fint besök av Humorgruppen Stallet med Elin, Lisas och Thomas yngsta dotter. Halloweentider och mycket folk, en fin kväll!

Tillbaka till Milleniumskiftet - en humorshow med Stallet. Vilket gäng, Elin i mitten längst bak.
. 

Glada och nöjda efter genomförd show. Så kul att Elin är en sån estradör. När Elin var liten var hon en tjej med långa flätor, som alltid läste böcker. Mitt minne är att hon tänkte sig att bli professor i litteraturhistoria. Det hade säkert varit superbra men detta är nog jättekul att ha med sig i bagaget! Att sprida glädje och fniss = underbart!

Utanför Lisebergsteatern i Halloweenskrud och med nya fina handväskan på axeln! Tack snälla Lisa o Peter o alla för superfin present, såå nöjd, kramis!

Karlatornet, 246 meter högt, högst i Norden, 56 meter högre än The Turning Torso i Malmö!
Ett fint torn, som ju ser ut att ligga bara några kvarter bort och inte på andra sidan älven. Denna fina skapelse, även kallad Blixtlåset, syns så här bra från Engelbrektsgatan.

Göteborg är fint på hösten. Finns mycket färg, både i naturen och slinker man in i nyrenoverade Feskekyrkan så får man sitt lystmäte. Feskekyrkan fyllde 150 år 2024 och har blivit så fin. Se bara på bilderna här.

Flera restauranger, fiskstånd, ljust i taket, allt ser så fräscht ut!

Räkor, kräftor, hummer, vilket blickfång! Bäst av allt är väl vår fredagsfavorit ändå, räkor med aioli!

Ostron tycker vi också om

Rökt ål, rökt fisk, röror av olika slag, så mycket gott.

Kopparmärra står i högt majestät.

Dagarna innan vi avreser till Sydafrika. Här bjuder vi broder Ulf och vännen Lars-Åke på, kan det vara en räkmacka till förrätt? Sen tror jag vi går och ser Monicas Vals på Stadsteatern, bra, men lite sorglig.

Men sen bär det av mot välkända målet Kapstaden. Denna gång provar vi av kostnadsskäl en ny resrutt. Vi åker med Qatar Airways, vilket innebär att vi måste ta tåget till Köpenhamn, vilket i sin tur innebär hårt arbete. 

Att transportera 2 stora resväskor på tåget och dessutom kabinväska kräver sin man eller kvinna. Men det går bra, men vi kommer inte att ta denna rutt igen. Det vill jag absolut undvika. Men bytet i Doha gick bra.  Allt gott, vi kom fram!

Tipspromenad vid Navsjön och besök i Haggården 6/10 2024.

Stefan och jag ska träffa Christina o Jan, Monica o Petra uppe vid Navsjön i Björketorp. Det är söndag och vi ska gå tipspromenad, så trevligt, det gillar vi. Många Björketorpsbor gillar detta, resultatet publiceras i Markbladet, så alla vet när man har varit duktig. 

Gänget, Monica, Petra, jag, Stefan, Christina o Jan.

Jan förevisar scorekortet. Tipsraden på en sida och bingo-lotto på den andra. På lottosidan vinner man choklad, kakor eller godis. Mobiler är förbjudna men samarbete är OK, det har vi bestämt. Det går ju så mycket bättre då, så klart!

Stefan framför fina Navsjön, där vi badadade som barn nästan jämt. Saft och smörgåsar med honung hade vi med oss och getingarna var som galna i våra mackor. I denna lilla sjö med fint och klart vatten finns numera blodiglar och om man inte passar sig, kan man få sig en ovälkommen besökare på kroppen.

Vi åker vidare till Surteby kyrka.

Här vilar pappa Uno, mamma Alice och vår bror Bertil. Alltid lika fint, när man kommer dit. 

Vi fortsätter till Haggården, min pappas föräldrahem. Här växte han upp med 8 syskon. Hans pappa Frans drev ett lantbruk men också en rörmokarfirma, som hette Frans VVS. Han var en driftig man, åkte långt, nästan ända till Göteborg och utövade sitt rörläggeri. Han snickrade möbler och drev sitt lantbruk. Farmor skötte alla barnen och huset men inte förrän döttrarna började väva åt förläggarna i Fritsla, så kunde man börja investera och utveckla jordbruket med nya maskiner. Man fick det bättre. 

Min pappa Uno tog sen över Frans VVS. Därefter jobbade pappas bror Arne och mina två bröder, Jan och Tommy, tillsammans i Frans VVS i många år. Firman separerades sen och nu har Jan skrivit över firman på sin son Magnus och så fortsätter dom båda att jobba tillsammans. Tommy har öppnat eget, TJvvs. Det är ju både lantbruksbygd och Kinna/Skene ligger inte långt borta. Det finns jobb för alla. 

Min faster Mary var den sista av pappas syskon, som bodde på gården. Hon var familjens kakexpert, hon älskade att baka. Specialiteerna var randig, färggrann sockerkaka och moccatårta, som hon frikostigt bjöd på. Men även faster Marys tid på jorden tog slut och då gick budet till alla syskonbarn - finns det någon, som vill ta över gården och det fanns det. Min kusin Lars, hade i alla år sagt att han gärna vill ta över Haggården en dag. Så Lars och hans fru Gunilla är sen ett antal år tillbaka lyckliga ägare till Haggården. Marken är dock utarrenderad och dom har båda "vanliga" jobb.

Haggården är nu fint renoverad på utsidan. Huset har fått nya fönster, troligen nytt tak och ny färg på väggarna. Säkert är också en del av trät i väggarna utbytt. 

Här visar Gunilla matsalen, som ser likadant ut som på faster Marys tid. Farfar Frans snickrade möblemanget med bord, stolar och skåp. Frans dog ung, ca 46 år gammal, han fick magcancer. Farmor Emma blev ensam med 8 barn. Det var helt säkert tufft, även barnen fick ta mycket ansvar.

Nästan så här såg köket ut under hela min uppväxt. Diskbänken är fortfarande låg, linoleummattan ligger kvar. Här har faster Mary bakat massor med kakor. Ingen fick lämna huset utan att man druckit kaffe och äter så där 7 sorters kakor.

Huset till vänster har vi i många år kallat museét. Det är ju egentligen en backstuga. Här samlade familjen gamla saker man ville spara för eftervärlden. Så här måste vi förstås ta en titt. 

Vi står utanför museét. Lars varnar lite och säger att ingen har ju hunnit röja här på rätt många år. Mary försökte sitt bästa men uppgiften var stor. Dock såg hon till att museét fick ett nytt tak. 

Tre handväskor, som säkert några av mina fastrar Märta, Mary, Inga, Ebba eller Iris hade haft.

Flera vågar, en bonad på väggen.

En säng, en soffa, mjölkkruka och en gammal transistorradio,

Det roligaste vi hittade var en massa skolskrivböcker, som min pappa och hans syskon hade skrivit och räknat i under uppväxten för så där 90-100 år sen.

Vi avslutade rundturen med att gå en promenad upp till den lilla insjön, Åkemossen. Där implanterade mina bröder, Jan och Tommy, massor med småfisk, som skulle växa till sig och bli uppfiskade och det blev dom. Men på vägen dit hittade vi en bikupa, Gunillas projekt. Små bin surrade runt i höstvädret. Vi fick lära oss att bikupan står ute hela vintern. Bina håller värmen genom att kontinuerligt byta plats med varandra. Fantastiska små djur!

Tusen tack Gunilla o Lars för en superfin titt på ert ställe, ert livslånga projekt! Så mycket kärt arbete ni lagt ner och så fint ni har fått det. Härligt att ni hjälps åt så bra. Lycka till i framtiden!