Plötsligt i febr 2025 fick jag ett oväntat kroppsligt problem, som man inte bara kunde ignorera!! Jo, bakgrunden var att under hösten 2024 så hade jag övergett, helt enkelt tröttnat på min yoga och gått över till att Gympa med Sofia i SVT Play istället. Jättekul tyckte jag, med mycket skutt och hopp men kanske tolererade min 77-åriga kropp inte dessa nytillkomna skuttningar helt bra.
Jag kände sakta men säkert en tilltagande tyngd i nedre delen av min mage och en vacker dag förstod jag att jag måste gå till vår husdoktor, Dr de Villiers i Somerset West och få råd om åtgärd. Något lätt rosa hade en tendens att bukta ut i samband med toalettbesök! Även en senior sjuksköterska tänker då, "Hjälp, vad är det som händer?"
Jag förstod ju att troligen är det vad vi kallar för ett framfall, att min livmoder helt enkelt har lossnat i sin upphängningsanordning och vill inte stanna på plats längre. Vad gör man åt det numera? Googla för att förstå lite mera, steg nr 1. Steg nr 2, gå till Dr de Villiers på hans drop in mottagning.
Doktorn lyssnar noggrant som alltid och säger: "jag ska ringa till min fru´s gynekolog. Han är kompetent, duktig och trevlig". Nästa dag satt jag i stolen hos gynekolog, Dr Ludwig van Zyl, som lyssnade, undersökte med ultraljud och sen nogsamt informerade om vad han kommit fram till.
Inget är farligt, bara obekvämt. Man kan operera och använda kroppens egna vävnader och muskler alternativt använda ett fint nät som stöd. Man kan också använda en ring vid behov, vilket verkade otroligt obekvämt. Men först av allt måste man knipa och knipa på rätt sätt för att stärka bäckenbottenmusklerna.
Jag hänvisades till Tessa Loftis i Stellenbosch, handfast och kraftfull sjukgymnast med specialité bäckenbottenträning. Av henne har jag fått ett knipprogram, vilket jag utför efter bästa förmåga. Det är ingen snabbfix men trägen ska vinna. Först träna och helt klart är jag snabbt bättre om än inte 100 % bra.
Min Dr Ludwig, som var så social och trevlig vid besöket, lovade att skriva en rapport till min gynekolog i Sverige, har skickat 2 rapporter, som inte innehöll samma info, som han verbalt uttryckte vid besöket, så jag väntar på rapport nr 3 och hoppas att det blir bra. Operation eller inte och i så fall vilken metod, vi får se.
Kanske kan man jämföra denna kvinnliga åkomma med mannens prostatabesvär (inte med cancer, det är en annan femma) - man vet inte om man kan prata om det?! Det har jag gjort men man väljer ju noga när och hur. Det känns iallafall som att det är en rätt viktig del i ens kvinnoliv och att det definitivt förtjänar en plats i denna min rätt så privata blogg. Viktigast är att jag mår bra, kniper på och att jag kan ta det lugnt, inga hopp bara!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar